Krönika: Att göra en dålig match

Det finns mycket att säga om matchen i Umeå igår. Och med lite distans till det hela, så kan jag krasst konstatera att jag inte är nöjd med min egen insats. Det blev alldeles för många tydliga misstag.

* Gefle skulle ha fått spela extrapoängsförsöket i slutet av matchen.
* Westerbotten skulle ha fått en flagga för spelfördröjning vid situationen när de inte var spelklara efter en timeout. I stället fick Gefle ett "gratis försök". Förvisso blev resultatet detsamma. (Fem yards back för Huskies pga offside.) Men det var fel att låta försöket gå igång.
* En del straffutmätningar blev väldigt märkliga. Minst sagt.

Några väldigt konkreta exempel. Det går naturligtvis att hitta anledningar till att det blev som det blev. Jag tog även upp det med några efter matchen igår. Men så här dagen efter känns det inte så relevant att gnälla. Det viktiga just nu är att ta lärdom.

För min egen del blir lärdomen att helt enkelt se till att bli säkrare på regler, och hur man hanterar alla möjliga olika situationer. Läsa regelboken en gång till. Kolla på filmklipp och så vidare. Att täppa till sina egna luckor är relativt enkelt.

Men den stora utmaningen är att få det att fungera i det stora. Hur säkerställer vi domarkvalitén överlag? I dagsläget är det ett stort problem att det finns för få domare i Sverige. Det får till följd att det beviljas dispenser på löpande band, som ger juniordomare rätt att döma division ett-matcher. Inte sällan frångås kravet på fem domare. Domarlagen är ofta en i panik hopsläpad konstellation, som med lite tur blir medvetna någon dag innan match att de ska döma tillsammans.

Lagen vill så klart spela matcher, och på något sätt måste vi få det att fungera. Men till vilket pris?

Jag har ingen bra lösning på problemet. Det enda jag kan göra är att gå till mig själv. Lära av mina misstag och sikta högre. Jag hoppas att fler är självkritiska och att det någon gång tas ett nationellt grepp kring domarfrågan. Det är fundamentalt om sporten ska överleva.

Janne Heffler